Västerbottensvävarna ( som är regionavdelningen av Riksföreningen för Handvävning) besökte sitt grannlän Norrbotten förra lördagen. Eftersom de flesta i gruppen som åkte också är medlemmar i vår lilla förening Vävskälet, så tar jag mig friheten att berätta om den här.
Vi startade med att besöka Arvidsjaurs hembygdsgård - Gamla prästgården. Det var en fin gård som inrymde många intressanta objekt, samt en hemslöjdsbutik med kafé.
Flera roliga mattor av äldre datum fanns i de olika rummen.
Dessutom fick jag svar på en gåta som förundrat mig. Har ett redskap som jag varit osäker på vad det används till. Men nu fick jag bekräftat vad jag anat - att det var en kam för att reda ut skohö.
Dessutom fick jag svar på en gåta som förundrat mig. Har ett redskap som jag varit osäker på vad det används till. Men nu fick jag bekräftat vad jag anat - att det var en kam för att reda ut skohö.
Flera höstolar finns också i min ägo. Har dock inte samlat in något skohö.
Dom används som förvaring till leksaker åt barnbarn och barnbarnsbarn.
När kaffesuget blev för stort begav vi oss till det egentliga måle t- Vävstugan Kulturarvet som drivs av Sol-Britt Dahlberg Karlsson
och hennes kollegor.
Där blev vi bjudna på kaffe och gott fika, och Sol-Britt berättade om resan fram till dagens välfungerande vävförening.
Vävstugan var ett under av ordning och reda.
Många fina mattor och vävnader har producerats där sedan starten 2007.
Imponerad måste man vara av denna matta av stickade cottolinremsor. Den har en helt annan stabilitet än man skulle få av ett sträng-garn i samma material. En lösning för alla med stort lager cottolin och tillgång till stickmaskin med motor.
Vi hoppas på ett besök av de flitiga damerna från Arvidsjaur i vår vävstuga nästa år.
Vi hoppas på ett besök av de flitiga damerna från Arvidsjaur i vår vävstuga nästa år.
Resan avslutades med god lunch i Gallejaur.
Ett intressant besöksmål med anor från 1800-talets början.
